underbara & helt galna tider.
jag kan bara säga att jag saknar det.
som jag saknar honom, min fina underbara kung..
hans givmilda bruna ögon som tittade rakt in i mina med en frågande blick och hans små spetsade öron riktade mot mig, den tjocka björnpälsen som man bara älskade att borra ner händerna i & hans tjocka man som jag borrade in huvudet i och flätade in händerna i.
jag saknar hans silkeslena mule och hans små hovar, hans stora rumpa & hans tjocka mage.
jag saknar hur han mötte mig i hagen och hur han skämdes när jag daltade med honom när det var andra hästar med, jag saknar hur matgalen han var.
jag saknar hans snällhet och tryggheten som han hade som alltid smittade av sig på mig,
med honom behövde jag aldrig vara rädd.
med honom kände jag mig aldrig ensam, för jag hade ju alltid honom oavsett vad.
jag känner mig ensam utan honom, jag vill inte - men jag gör det.
det är ett tomrum i mitt inre som jag inte kan sätta plåster på och det kommer alltid finnas kvar.
hur underbara vänner jag än har & hur underbar häst jag än har så kommer en del av mig alltid vara ensam.
du finns inte här hos mig bokstavligt talat, men du är på en plats så nära.
den platsen jag pratar om är mitt hjärta, för där kommer du alltid att finnas.
han var mitt allt,
ingen kan förstå hur ont det gör & hur mycket jag saknar honom.
hur mycket jag kämpar varje dag, det kanske ser lätt ut när man tittar på mig.
när man ser sidan jag lägger fram för att inte oroa folk och inte göra andra ledsna och förstöra för andra.
men under ytan finns jag fortfarande kvar, som en kantstött sten.
jag vet inte om jag någonsin kommer läka, men jag ska aldrig ge upp, jag ska kämpa.
jag ska göra det för honom, för det är vad han vill.
jag ska leva,
jag gör det för dig min käraste.
för jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar