mitt hästliv.

jag har ju då inget att göra, så jag tänkte göra som min bff & skriva lite om dem få hästar jag tagit hand om! kolla hennes blogg http://www.assprincess.blogspot.com/ - jag lovar att det är värt det!

Cherokee III

min första "riktiga" sköthäst.

jag tror jag var ca 11år när jag började rida och ta hand om honom några dagar i veckan,

jag visste så väl att han skulle säljas men jag trodde vi skulle få mer tid.

jag har så många roliga minnen med denna lilla ponnyn,

man kunde verkligen göra allt med honom.

Han var en riktigt guldponny som aldrig tvekade,

när jag var liten var jag väldigt vild när jag red & jag och min kompis var ute och flängde runder på hennes c-ponny och jag på lilla cherokee..

men fi så roligt vi hade, vi 4 och vi trodde att det tiden aldrig skulle rinna ut.

men som alltid så rann tiden ut alldeles för fort och det kom en dag då han var såld,

jag kommer så väl ihåg när jag skulle säga hejdå..

jag & mamma åkte ut till stallet sent på kvällen och jag stod i din spilta med armarna om din hals och bara grät hejdlöst..

jag ville aldrig släppa dig, men jag visste att det var slutet.

på något vänster kom han tillbaka igen, men jag kunde inte ta honom tillbaka.. jag hade sagt förväl och så fick det bli.

något år senare var han fortfarande kvar och en av mina kompisar började rida och ta hand om honom istället, jag var så sjuukligt svartsjuk..

men så bestämde vi oss för att ha honom tillsammans och vi var ute och körde honom och vi red 2 på honom.. tiden var underbar!

ännu en gång såldes han och denna gången på riktigt.

nu vet jag inte var han är eller hur han mår men om jag skulle få chansen att någongång få träffa honom igen så skulle jag inte tveka.

fina lilla guldponnyn,

jag kommer aldrig glömma dig.

Sen kom Nökkvi in i mitt liv, min första stora kärlek, min beskyddare, mitt allt.

i 3 år hade jag dig som om du var min egen,

det var du och jag mot hela världen.

vi jobbade upp din kondition och byggde upp dig till ett stort muskelpaket,

vi började träna och du blev så fiin..

2 tävlingar hann vi också med, även om vi inte kom någonstans så var vi endå bäst och vi hade så fruktansvärt roligt. Det andra betydde ingenting..

aldrig har jag älskat någon så som jag älskade dig, aldrig har jag någonsin varit så beroende av någon som jag var av dig.

visst hade vi svackor men vi jobbade oss igenom dem och sen var vi bättre än någonsin,

du var som luften jag andades och jag kunde verkligen inte se ett liv utan dig.

min högsta dröm skulle gå i uppfyllelse, du skulle bli min..

det skulle vara vi föralltid.

men den dagen som vi alla kommer vara med om någon gång i livet kom, och den kom alldeles för fort..

jag slutade aldrig hoppas, jag slutade aldrig tro.

ingenting hjälpte, du försvann ur mina armar.

jag tappade greppet och jag kunde ingenting göra,

jag som hade lovat dig att det skulle vara vi föralltid, jag skulle dö för dig.

aldrig i mitt liv har jag mått så dåligt som den dagen då jag skulle säga förväl, då jag skulle släppa dig föralltid. jag skulle låta dig gå och jag skulle aldrig någonsin få se dig igen..

jag slängde mig om dig och jag grät, jag fick nästan ingen luft..

mina kinder var blöta av tårar och snor, jag tänkte att nu dör jag.

det fanns ingenting kvar att leva för längre,

jag ville inte gå, men jag var tvungen.. den sista blicken du gav mig, det sista jag någonsin såg av dig när jag gick ut, det kommer jag aldrig att glömma..

jag kan se det framför mig när jag blundar, jag kan se dig - levande.

ingen har någonsin tagit mitt hjärta som du gjorde, fast tagit är kanske fel ordval för jag gav faktiskt mitt hjärta till dig.

du var den som förtjänade det till 100%.

när jag tänker på dig idag (ett halvår senare) så kan jag tänka på allt roligt vi var med om och jag kan minnas dig med glädje.

vissa dagar saknar jag dig något fruktansvärt och då känns det inte som att jag ska ta mig igenom dagen men jag lever än och det har gått ett halvår..

det går inte en dag utan att jag tänker på dig, du är min beskyddare nu, min ängel.

3 dagar efter att min älskade hade provat sina vingar åkte jag, paulina & pappa iväg för att hämta Tamina.

En maxad c-ponny som var en riktigt surf*tta,

jag trivdes bra tillsammans med henne men hon var för liten för mig..

dock ville jag inte inse det men min mamma höll fast vi det och sa att vi inte skulle köpa henne hur mycket jag än tjatade och grät..

jag hade henne i 2 månader innan hon såldes.

jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon häst igen, den enda jag ville ha var min nökkvi.

och eftersom det inte gick sökte jag tröst hos tamina och trodde att det var meningen att det var henne jag skulle ha.

vi fortsatte att leta och varje gång åkte jag hem med tårar som rullade längs mina kinder, jag ville verkligen hitta den rätta..

och desto fler hästar jag provade desto mer ville jag ha tillbaka nökkvi.

En dag åkte vi ut till en lösdrift med ungefär 30 islänningar,
alla var unghästar och alla var till salu.

det var en speciell av dem som jag skulle kolla på och vem kommer och möter oss i hagen om inte han?

av alla 30 så kom han fram och hälsade på oss,

min nya prins.

jag kände direkt att det var något speciellt,

jag stod och gosade med honom i ca 20 minuter.

när vi åkte därifrån påväg till nästa häst diskuterade jag och mamma honom, vi båda tyckte han var väldigt fin (vilket han inte var) och det kändes bra.

Efter att vi provat den andra hästen var vi säkra, vi messade Therese och frågade om massa saker. Helt plötsligt hade vi betalat handpenning och datum för besiktning var bokat!

Självklart gick han igenom, jag fick hem honom och jag trodde allt skulle vara lättare än vad det var.

Redan efter en vecka ville jag ge upp, sälja hästen och skita i allt.

min mamma tvingade mig att fortsätta och jag bad om hjälp av paulina.

vi fick till slut rätt på honom och nu skulle jag absolut inte kunna sälja honom.

Det var menat att jag skulle ha honom, det var han jag väntade på.

det blev så bra, han är så bra & jag ångrar inte en sekund att jag köpte honom..

han ger mig ett lugn som jag inte trodde att någon kunde ge mig,

jag hoppade upp och travade på honom utan både sadel och träns för en vecka sedan..

han är inte ens inriden, då är det antingen något som är fel på mig eller så är det något mellan oss som får mig att lita så mycket på honom att jag vågar göra sånna saker..

Brimi från Kvarnbacka, du har vunnit en del av mitt hjärta och jag släpper dig aldrig.

skulle bli jätteglad om ni som läser lämnar en liten kommentar.

puss!